Slumpen är en underbar sak som låter oss uppleva sånt vi annars aldrig skulle komma i närheten av. Tack vare slumpen hamnar man ibland i situationer man aldrig kunnat förutse. Till exempel bland 79 998 upphetsade fans på en gigantisk stadion i Dublin.

Slumpen ville nämligen att vi skulle gå på rugby under weekendresan. Inte på fotboll eller riverdance eller U2 eller bryggeribesök – men rugby. Vuxna män som brottas i lera. Det är i stort sett vad vi vet om sporten när vi sitter på bussen ut mot Croke Park. Jag försöker läsa på reglerna via mobiltelefonen men vår okunskap är ändå total när vi slår oss ned på arenan.
Sen går det fort. Inom loppet av några minuter förvandlas vi från noviser till nyfrälsta. Rugby är kul och man fattar galoppen ganska snabbt. Min fru är särskilt exalterad. Hon står upp och skriker redan i första anfallet, eller vad det nu kallas.

Matchen mellan Irland och Skottland är årtiondets viktigaste, så full av prestige att gatorna vibrerat en hel vecka i förväg. Folk som förklarar för oss får något heligt i blicken. Vi inser att detta är jämförbart med en VM-final i fotboll. Vad vi inte begriper är varför rugby aldrig slagit igenom som bred publiksport i Sverige?

Det borde ju vara självklart att vi fanns med och fajtades med de andra tjurarna i sexnationsturneringen som är rugbyns VM. Vi har ju alla naturliga förutsättningar: unga män breda som lagårdsdörrar, grovt klimat, leråkrar och tandskydd. Att spela rugby borde ju sitta i våra gener. Och som publiksport har rugbyn alla populära ingredienser: våld, spänning, hjältemod.
Efter matchen – som Irland förlorar – är stämningen något dämpad tills den första tröstpinten Guinness hunnit slinka ner. Åttiotusen människor promenerar från arenan och ner på stan. Det finns inte tillstymmelse till bråk. Rugbyn är helt befriad från sånt som förstör fotbollen. All aggression stannar på planen.

Vi hamnar på en pub vid O’Connell Street. Ölen flödar. Irländare och skottar förbrödras i dans och kontrollerad fylla. Alla håller ett öga på storbildsteven, där matchen mellan Frankrike och Wales pågår. Fransmännen manglar. Dom regerar i rugbyvärlden, där även Italien är bland de stora.

Italien? Välmanikyrerade spagettiätare som bor hemma hos mamma. Om dom kan så kan väl vi? Kom igen Sverige, nu är det rugby som gäller.

Anders Westgårdh, www.aftonladet.se

Publiserat här med tillstånd av aftonbladet 2010-04-21